thulin

från dagen du bildas tills dagen du dör. vart ända liten sekund är det räknat, ditt liv.

du föds som en individ, du tar dig igenom dina dagar, men det är du själv som väljer vad det ska bli av dig och hur du lever ditt liv. endast du.
du kan få vägledningar, ett kompass om du så vill. men det är ändå du, bara du som väljer om du går vägen eller ej, det kan vara en piss i mississipi, men det kan också det svåraste och hårdaste valet.

jag valde den svåra vägen, det vet jag idag. på ett sätt är det en ångestbit av livet, men i en annan del av andningen är jag glad, för tänk om jag inte gjort allt det dära, då hade jag idag inte vetat att det var helt fel.

det jag gjorde var totalt omännskligt, rent absurt. trodde jag levde livet, men jag gjorde skitet till ett helvete, jag har sår som aldrig läker. ett sår jag egentligen inte får skylla på mig själv, men jag var ung och dum och förstod inte bättre, jag gick tillbaka.
kan inte säga att jag är smartare idag, för jag var där igen. men lät det bara hända en gång.

jag har klarat mig, fast jag så många gånger var berädd på min sista dag, min sista inhalering. men idag är jag stark, det är nog sant det som sägs what doesn´t kill you only makes you stronger .

men varje dag, undrar jag vad det ska bli av mig, om det blir något bra. och när min tid är slut, jag vågar ju knappt lägga hjärtat i brand mera, alla jag älskar försvinner. kanske är det en dag jag? en dag när man minst anar det. när jag inte har hunnit säga hur jag känner, och vilka personer jag uppskattar mest. eller höra från andra vad de har att säga, för jag vet att jag hann aldrig få göra det, jag hann aldrig det, ni bara försvann. en dag

somebody is counting my steps.