my life fades away, slow but unsafe.

Jag har märkt en grej.
faktiskt,
jag kan inte leva utan dig.
joo det är klart jag kan leva..
men inte fulländat, många pusselbitar saknas.
mitt liv är inte helt utan dig helt enkelt.

var kväll, speciellt helgerna får jsg en sorts ångest myskvällarna
framför idol, som jag fick dig att se på. helgerna hos dig, gick ut sen på kvällen runt husen,
höll hundkopplet i ena handen och min i andra. gick och pratade om allt och oftast inget nyttigt
men det var jag OCH du, bara vi.
får första film tillsammans, ensamma.

minns en kväll speciellt mycket, när vi byggde din mammas lampa, aldrig har jag känt mig så glad
aldrig,aldrig,aldrig !
men om sanningen ska fram, saknar jag inte bara dig, utan din familj med.
den bästa jag någsin varit med om, och jag vet var du har fått ditt fina underbara hjärta ifrån,

din mamma.
om du inte redan är, vilket jag tror du är, men du ska vara tacksam för den kärleken.
kvällarna brevid dig, kollade på film och jag som vanligt somnade till, men kände att du tittade på mig
och pussen på pannan innan vi sa godnatt.
alla kvällar efter den 1maj, är tomma. där finns inget, inget att hämta.
3 september till 1maj, det är så länge jag fick känna på riktig kärlek. och jag vill aldrig mer ha kärlek,
om det inte känns som då. aldrig mer !